Förmånen med vårt jobb inom förbundet är den fina grejen att få vara mångsidig, jobba och bli involverad i olika grejer som har med psykisk hälsa att göra. För en tid sedan blev vi uppringda från Wasa Teater, där man höll på att sätta upp en pjäs som heter "Hamlet sade det vackrare". Pjäsen är ett samarbetsprojekt med Lagmansgården i Pedersöre. Författarna och skådespelarna har träffat ungdomar och personal på Lagmansgården. Utgående från dessa möten har pjäsen blivit till.
"Hamlet sade det vackrare" handlar om tre ungdomar som livet inte varit skonsamt mot. Pjäsen behandlar ett allvarligt tema, men föreställningen innehåller också mycket musik, humor och en stor dos cirkusartister. "Hamlet sade det vackrare" är en berättelse om utslagna ungdomar som finns mitt ibland oss just precis idag. Camilla och jag sitter med i deras referensgrupp tillsammans med personal från barnskyddet och skolhälsovården.
Idag när vi åkte till Wasa Teater, måste jag i ärlighetens namn medge att jag tänkte, vad i fridens har jag gett mej in i, vad ska jag kunna tillföra? Nå, med nyfikenhet i blicken åkte vi iväg. På Wasa Teater blev vi tryggt emottagna av teaterpedagogen Sarah Bergkulla, som lotsade oss mera in i vår roll som referensgruppsmedlem. Vår roll är att dela med oss av fakta och kunskap kring dom aktuella ämnen som framkommer i pjäsen. Efter infon kom regissören Paul Olin och berättade hur man jobbat vidare med pjäsens uppsättning och tanken är att turnera med den i skolor för bland annat högstadieelever. Och det ska då i samband med detta ordnas diskussion, studiematerial och workshop. Sen var det dags att läsa in oss på scenerna och sen fick vi träffa skådespelarna. Och följa med hur skådespelet framskred. Verkligt intressant och jätteberörande.
"Mackes barndom har präglats av våld och alkohol. Katarinas styvpappa har otaliga gånger förgripit sig på henne och Volodja, som kommit från svåra förhållanden hemma i Ryssland, har inte en enda närstående att ty sig till. Men när ett kringresande cirkussällskap kommer till orten finns det mitt i allt någon som bryr sig om Macke, Katarina och Volodja. I tunnelns ända syns det lite ljus..."
Många tankar och många känslor fanns med i bilfärden hem. Men en fin, känslosam, berörande och informativ pjäs blir det. Så sen då den är klar, har du möjlighet - se den! Vi ser fram emot nästa träff med Wasa Teater och javisst kan vi tillföra mycket åt varandra med livserfarenhet och kunskap, kan jag igen en gång konstatera.
Av Ann-Charlott Rastas, rehabiliteringschef
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar