Bristfälliga mentalhälsotjänster för unga

Den nationella service- och intresseorganisationen Allianssi har gjort enundersökning som visar att finländska unga mår både bra och dåligt. Undersökningen är uppdelad i olika områden, varav ett kapitel tar upp den mentala hälsan bland unga. Varje kapitel har en kommentar och gällande den mentala hälsan är kommentaren skriven av Camilla Djupsund, rehabiliteringsplanerare vid Föreningen för mental hälsa i Finland. Här är en sammanfattning av kommentaren:

Mentalhälsoproblem som orsak till att man blir arbetsoförmögen ökar bland de unga och allt fler unga blir pensionerade. Det här är en konsekvens av inte bara de ökande mentalhälsoproblemen, utan också en ökning i behovet av hjälp och en otillräcklig vård. I Finland finns en växande grupp unga som behöver allt mera stöd och hjälp i olika livssituationer.

Bristen på mentalhälsotjänster bedöms vara en av orsakerna till att allt fler unga är arbetsoförmögna. Alltför ofta kommer den unga in i vårdcirkeln först långt efter att behovet uppstått eller så får man överhuvudtaget inte den typ av stöd som man hade behövt. Då ankomsten till vården förskjuts är det inte längre fråga om behov av tidigt stöd eller förebyggande utan oftast om behov av långvarig vård.

Många unga upplever sig lämnas ensamma när de söker hjälp för sina symptom och problem. Den nationella ungdomsundersökningen 2012 visade att var tredje 15-19-åring upplever ensamhet. I många fall förverkligas rädslan för marginalisering. Unga värderar närstående, vänner och familj, som en av de viktigaste indikatorerna för välmående. Alltid räcker det inte med de närståendes stöd. Genom att erbjuda ett tillräckligt stöd i rätt tid och som svarar mot behoven kan man förebygga mentalhälsoproblem och marginalisering bland de unga.

De ungas välmående, handlingsförmåga och hälsa är samhällets framtid. Att säkra tillräckliga mentalhälsotjänster kräver resurser och planering, så att tjänsternas mängd och kvalitet motsvarar behoven. I första hand är det viktigt att trygga en tillräcklig vård i ett tidigt skede då symptomen och problemen uppstår.

Siffrorna över unga som pensioneras på grund av att de är arbetsoförmögna är oroväckande. Hur är det möjligt att så många unga i dagens Finland glider in i ett tillstånd därifrån det inte längre finns någon återvändo och inget utrymme för ett normalt liv och framtiden? Statistiken för ungas hälsa och välmående säger ett, men det är frågan om något så värdefullt, som inte kan värderas i siffror, euro och statistik. Även om den årliga totalsiffran för unga som går i pension är stor, är redan en ouppmärksammad ungdom som blir utan stöd för mycket. Bakom varje siffra hittas en unik ungdom, en värdefull livsberättelse, som förtjänar en möjlighet att finna sin plats i samhället samt att få den hjälp man behöver, vilket upprätthållande av livet, välmående och handlingsförmågan förutsätter.

Organ, tjänster, system, praxis och hjälpformer har skapats, men producerar tjänstesystemen tillräcklig hjälp och stöd för dagens unga och familjer? Hur kan vi förena våra krafter så att vi tidigare kan uppmärksamma en ung persons nöd, ingripa och erbjuda stöd? Vilka reformer skapar vi så att vi kan trygga möjligheten för de unga att få tillräckliga och mot behoven svarande mentalhälsotjänster i framtiden?